Finns det hopp?

Jag har inte orkat skriva för jag har så ont. Igentligen borde jag väl skriva speciellt då, så jag kan skriva av mig. Jag pratar inte så mycket om hur jag mår, mest med min man. Men de värsta tankarna håller jag för mig själv. Jag hade så ont i kroppen förra helgen, så jag var på väg att åka in akut. Jag hade så extremt ont så det var sjukt. Nu blev det liiite bättre på söndagen, så då blev det ingen akut. När jag har mycket ont, då sätter det sig på psyket och jag blir deppig och det känns som det aldrig ska gå över. Det där hoppas jag ska bli bättre med  Mindfulness. 

Igår var jag hos min reumatikerdoktor på Sahlgrenska. Jag har väldigt ont och ville ha mer morfin och remiss till vattengympa på Mölndal. Har skickat in en ansökan om att byta till Mölndal också, för ett bra tag sen, men inte fått svar. Jag kände om jag bara får 10 mg Oxynorm, då kommer jag inte orka fortsätta. Jag orkar inte göra någonting, sover dåligt, blir trött och som sagt så är sådan smärta så tärande för psyket. Nu visade det sig att min levervärden var höga, och det skulle bero på mina smärtstillande. Så jag fick bara 10 mg per dag, då blev jag helt knäckt. Och tänkte på hur mitt liv skulle fortsätta,  utan smärtlindring resten av dagen. Jag vaknar alltid kl fem på morgonen och får då gå upp och ta mina morgonmediciner, sen går jag och lägger mig och väntar på att de ska hjälpa. Jag får ligga ihopkrupen på sidan och kan därför inte börja reika direkt, för kroppen är så stel och ond, så att ligga på rygg är inte att tänka på. För att överhuvudtaget komma upp får jag ta den där enda 10 mgaren, sen har jag 100 mg tramadol retard och 2 panodil 665mg. Jag hade tänkt fasa ut tramadolen, om jag fått mer morfin men nu kan jag inte det. Jag tror ärligt talat inte de 100 mg tramadol hjälper nånting. Nu vid halv tio tog jag 200 mg och det märks inte ett dugg. Men att orka fasa ut dem, med den hemska abstinensen, orkar jag inte nu när jag har så ont. Den där tio mg gör att jag för det mesta orkar gå ut med Ivar vid tolv, sen går det utför. 

Jag förstår att hon inte kan ge mig mer morfin när levervärdena är höga. Jag fick ta ett nytt leverprov, ALAT och på eftermiddagen ringde syster och sa att det stigit ytterligare sen i måndags, så jag får inte ta Mtx på två veckor och skall åka och ta nya levervärden innan dess. Det ska va under 0,75 och det var igår 1,7. Det är ingenting, om jämför hur högt det var, när jag åkte in akut hösten 2011, för jag kände mig dödssjuk. Då var ALAT 7,6, då kan vi snacka om högt, och då var jag dålig. Herregud va dålig jag var, och jag hade fått en stor blodpropp i lårartären två veckor innan. Alla värden gick bananas och de vet fortfarande inte vad det berodde på. Jag hoppas att levervärdena inte går upp mer. 

Jag hoppas också att jag får komma till Mölndal fort, och får träffa en ny dr. På Sahlgrenska är de säkert närmare 100 läkare. Så känns det för man får sällan träffa samma, utan på sina ordinarie besök, då får man träffa sin egen. Jag gillar verkligen henne jag har nu, men nu skulle hon sluta i april. Därför passade det extra bra att byta sjukhus. På Mölndal har de bara 6-7 st reumatikerläkare, det är mer lagom. Och jag började min bana på Mölndals reumatolog 1993. Min dr skickade en remiss till Neurologen också, så de får utreda mina vibrationer, de blir värre och värre och huvudvärken också. När jag är stilla märks det mest. Så som sagt finns det hopp om ett bättre liv utan denna djävulska smärta.