Ingen ände på eländet!

Sist jag skrev var i dec 2015. När jag var på Mösseberg i november och efter det blev jag sämre och sämre, med en uppsjö av symtom. Kunde inte sova, var yr och svimmade, muskelvärk, aptitlöshet, gick ner 8 kilo i vikt, lågt blodtryck, (har haft högt blodtryck sen jag var 40). När jag ramlade orkade jag inte ta mig upp pga svaghet och till slut svimmade jag tom när jag satt i min fotölj. När jag slutligen fick hjälp efter att ha sökt både på reumatologen, akuten och vårdcentralen många gånger, i många år, då hade jag ett S-kortisol på 7. Har man under 140 har man binjureinfucciens, så det var nära ögat. Det var den 17 mars 2016.

Så nu måste jag ta hydrokortison (och salttablett Florinef varje dag, jag får inte missa en enda dag då är det livsfara. Om jag får feber måste jag öka dosen, och om jag får maginfluensa måste jag omedelbart in akut och få hydrokortison intravenöst.

2006 fick jag Graves syndrom (struma) och fick börja med Levaxin. Och efter dess har jag varit väldigt dålig. Inte något som jag satt i samband med just Levaxinet. Men iaf så fick jag pröva att minska Levaxinet och lägga till Liothyronin i  början av nov. Men märkte inte av något eftersom jag var så dålig av Addison. När jag fick börja med hydrokortison, blev jag så mycket bättre. Det var underbart efter att ha varit så sjuk i så många år. Jag fick mitt liv tillbaka.  Men så tog min Addisonläkare bort Liothyroniet och jag fick öka upp Levaxinet igen. Och det tänkte jag inte på då, men jag blev så mycket sämre igen.

Senare kom jag på det, att varje gång jag ökade upp Levaxinet så blir jag sämre, så nu har jag minskat Levaxinet till 100 mkg och lagt till Liothyronin 20 mkg. Jag har tagit detta i drygt tre veckor och känner tyvärr inte av något än, utan är så himla dålig och har så ont att jag är totalt i bott. Mår verkligen inte bra.